För någon vecka sedan blev jag inbjuden av Ergobaby att vara med på en föreläsning om anknytning mellan barn och föräldrar och hur det påverkar barn positivt att bära nära speciellt under barnets första månader som nyfödd.

De flesta andra närvarande under kvällen som var inbjudna var barnmorskor och barnsjuksköterskor men förutom dem så var bärcoachen Ulrika och bärkonsulten Franziska där och sedan jag som katten bland hermeliner som rullar barnvagn och bär ibland.

Henrik Norholt, Ph D

Henrik Norholt är doktor och forskar främst på anknytningen mellan föräldrar och barn genom utökad kontakt så som bärande.

Hans forskningen spänner över ett brett spektrum av vetenskapliga ämnen inklusive bland annat hjärnan med dess hormonella anpassning samt olika anknytningsteorier. Dessutom är han även med i Ergobabys medicinska råd.

Det här var en oerhört intressant och djupgående föreläsning i hur barn reagerar under första året av sitt liv och hur barn anpassas till omgivningen beroende på vilken kontakt de har med sina föräldrar.

Medan jag satt och lyssnade tänkte jag att det här är en sådan där föreläsning som alla borde få gå. Det handlade inte om olika märken eller modeller på sjalar och bärselen utan det handlade om fysiska och psykiska effekter av hur barn blir om de har eller inte har minst en trygg vuxen att knyta an till under sin uppväxt. Under tiden Henrik pratade och beskrev hur barn reagerar beroende på vilken anknytning och trygghet de har samt hur de blir som vuxna så såg jag flera personer i min närhet fladdra förbi på näthinnan. Arbetskamrater, vänner mm som man förstår haft en viss uppväxt.

Kärnan i föreläsningen

Det som jag tog till mig som kärnan för att nära trygga barn är att man är mycket fysiskt nära barnet de första månaderna av ett barns liv. Speciellt viktigt under de första två månaderna men gärna upp till fem, sex månader då barnet istället vill börja krypa. Då barnet sedan är från fem till sex månader och framåt är det viktigt att vara psykiskt närvarande och att låta barnet utforska sin omgivning utan att man hela tiden avbryter barnet för att man är rädd då den försöker ställa sig upp eller då den tar i saker eller liknande.

Ett tryggt barn ska våga utforska sin omgivning med vetskapen om att föräldern är där för att uppleva tillsammans med den och då den behöver ”tanka trygghet” så är den välkommen tillbaka till ens famn för att få stöttning.

Det här är tvärt emot hur många av oss lever idag, eller kanske ännu mer hur vi tänkte förr. Under barnets första tid skulle man lära den ligga själv för att den skulle bli en stark individ men då barnet sedan började upptäcka sin omvärld var vi hela tiden där och passade och manade till försiktighet stället.

Speciellt viktigt att bära mycket under de första två månaderna

Henrik berättade att ny forskning talar mer och mer för att även de första tidiga månaderna i ett spädbarns liv påverkar mer än man tidigare har trott och att man med fördel bär barnet nära mycket under den tiden. Det kanske inte heller är så konstigt. Det är en väldig omställning för ett litet barn att gå från att ligga under mammans hjärtslag i magen till att ligga ensam i en säng.

13022017-p1230617

Vore intressant att se hur Sverige står sig mot omvärlden

Dr Norholt visade på forskning där man kommit fram till att omkring 68% av barn har en fungerande anknytning. Det vore intressant att se hur den siffran står sig mot barn i Sverige. Det jag tänker på är att det fortfarande finns länder där kulturen gör att man rullar ut nyfödda bebisar i stora gemensamma sovsalar för att mamman ska få ”vila upp sig” efter förlossningen och vi Skandinaviska länder är ju unika i vår syn på föräldraledighet under barnens första levnadsår. Jag har vänner utomlands där deras barn börjat på förskolan då de varit tre månader och då heltid. I Sverige är en närstående hemma med barnet tills det är minst ett år eftersom vi har ett system som gör att barn ska vara minst ett år då de börjar på förskola eller hos dagmamma.

Berörde

Den här föreläsningen berörde mig och jag har tänkt på den i flera dagar efteråt. Jag har blivit oerhört blödig sedan jag fick egna barn och tanken på att något litet barn inte blir tröstad och inte har någon vuxen som den känner sig helt trygg med gör att jag får en klump i magen och jag vill bara krama om mina små när jag hör sådant.

Annonser